Min blogg

Sorry to all serious people that wrights comments here, whatever I do to separate them spam, somebody makes it to a tremendous work here for moderator to separate serious comments from unserious (spam). Moderator have to work effective and take away 150 comments at one time, but however it goes the serious comments are mixed with them spam, and it can even happen that old comments that already are approved suddenly are mixed with all the new, those 150, and when I take away those 150, even old comments can disappear. Stupid all this, just Crazy. // Mike

Nu är rätta tiden kanske att äntligen ha lite tid att läsa de där böckerna från Underhållningsbokklubben. Den här med titeln ”Djävulens alternativ” är en thriller utgiven kanske 1980 någon gång, men kusligt aktuell just idag ändå. Den engelske författaren lever, och är 83 år idag. Boken handlar i stora drag om att amerikanska satelliter som håller koll på Sovjetunionen från hög höjd, har upptäckt en hotande missväxt i Sovjetunionen. Det handlar om misstänkt mer än halverad skörd av vete. Förflyttade till Moskva så får läsaren veta att det i stort sett stämmer vad amerikanerna redan vet, det hela ska bero på något sjabbel med utsädet, varför det kommer växa uselt dåligt, hungersnöd hotar till våren. Det är inga småmängder frågan om utan hundratals miljoner ton. London är också inblandade förstås och har via sin ambassad i Moskva lyckats få ihop en ”kärlekshistoria”, i och för sig redan påbörjad i Berlin långt tidigare, med en tjänsteman – en ”James Bond sort” som blir den som till sist… Men innan dess, Ukraina också inblandat, men ju då vid tiden tillhörande Sovjetunionen, ett partisankrig pågår, med också judisk inblandning, man hindras att lämna landet, KGB har järnkoll. Man lyckas i alla fall smuggla in vapen genom en mycket lång och invecklad process. Och lyckas i Kiev mörda en högt uppsatt KGB-chef, ryssarna blir milt sagt rasande, men de ljuger om KGB-officerens död, säger att han är på sjukhus. Mördarna lyckas ta sig till Berlin, där de blir fängslade. Så kommer Sverige och Norge också bli inblandade genom att ett svenskt rederi håller på att köpa världens största tankfartyg, supertanker. Tankern byggs i Japan, och utsedd till kapten på den blir en norrman, med alla goda meriter, till att klara av världens då största supertanker. Tankern blir emellertid redan på sin jungfruresa kapad utanför England på sin väg fullastad till Rotterdam. Vilka är kaparna och vad vill de? Vad de vill hotar emellertid en uppgörelse mellan Moskva och Washington om ryskt köp av Vete av USA, i utbyte mot nedrustning i Europa, och det de vill kaparna det är att mördarna i Berlin ska släppas, och flygas till Israel…..Hur slutar det här?

Under en period i början av 1980-talet var jag medlem i en Underhållningsbokklubb (Bonniers). Villkoret var att jag en gång i månaden fick en bok + en del av lexikonet. Med 16 delar av det lexikonet så blev det alltså 16 månader för att få alla delarna i lexikonet. Min far brukade komma då rätt så ofta och hälsa på och han tyckte ”nu får du väl avbryta, du läser ju aldrig de där böckerna i alla fall” 😀 , men det dög bra att ständigt låna ett par böcker av dom där 😀 ! Men jag vägrade att avbryta, då hade jag ju bara haft ett ofullständigt lexikon, och vad mycket nytta jag haft av de där minilexikon-böckerna, vars material f.ö. är hämtat från Bonniers 3-bandslexikon. Sant, att jag aldrig haft tid eller koncentrations ro att läsa några värst många av de där böckerna, FÖRREN NU! Dom är bra och mycket varierande händelser tas upp. Den senaste nu; ”1984” av George Orwell. Boken är ju författad i London, och är väl troligtvis därför lokalpatriotisk. Men fy farao för det England som den beskriver, boken är skriven i ganska liten text, och det är ett ältande långa perioder sida efter sida med ältande. Och däremellan en del handling. Ett par bekanta som också ”läst” lite av boken, tröttnade vid halva, nejdå man måste igenom den! Men usch vad illa till mods man blir av händelserna. Och de där blåa overallerna som folket var klädda i, landet ständigt i krigstillstånd. Finns anledning tro att både Vladimir Putin och kollegan Medvedev har läst boken, och den kan kusligt nog vara högaktuell. Men annars; är det bara goja allt tjafset och ältandet ? Ja, den som lever får se.

Med tanke på den spända flyktingsituationen till följd av kriget i Ukraina, tja, nu ska Sverige spela 2 ytterligare matcher för kvalet till nästa VM. Jag vet inget ord som skulle passa in på stämningen i allt det här, Tjeckien, det är väl en sak, de har ingen gräns mot Ukraina så man skulle inte i tacklingarna behöva bedöma styrkan i en tackling eller huruvida den är schysst eller inte, kanske… Polen blir ju en annan sak, om det går dithän, dom i den här flyktingkrisen erkänt ojämförligt vänliga och hjälpsamma polackerna. Hur skall spelarna bedöma en tackling eller oschyssthet här från vilken sida den än kommer? Fotbollförbundet; låt alla 3 spela med i VM, kanske t.o.m. Ryssland, med hänvisning till en ”exeptionell situation”.

Ja, det var inte att lägga tid just nu på de 800 kommentarerna som jag loggar in just nu för att göra ett nytt inlägg. Nej, det är för att uttrycka nya känslor inför den nya värld som verkar ha infunnit sig sedan mars 2020, då det först blev stort uppmärksammat det här med Corona-smittan. Först genomlida allt det, men själv egentligen ganska oberörd. Så lättades det på det äntligen nu i mitten av februari 2022, och jag faktiskt firade det med en vintersemester till Jämtländska fjällen, ja en underbar tid, förutom en incident med husvagnen. Men jag HOPPAS den snart ska vara okey igen, så mycket tid och allt vad jag lagt på den. Internet, hemsidan och allt; Ja, jag har länge lite grand tänkt på det faktiskt att ”kommer världen att vara kvar när jag har fyllt alla dessa sidorna med material”. Ja, det är den väl förmodligen, men gravt förändrad håller den på att bli. Blir någonting sig likt igen efter det här Ukraina-kriget ? Nej, jag undrar det. Ekonomiska investeringar i Ryssland? Ja, det hade jag också i form av fondandelar värda 50 tusen sv kr vid inköp 2017. Det gick dåligt i starten, men sedan utvecklades riktigt bra. Men nu; tur att jag uppmärksammade i tid (januari) vad som höll på att hända, fast tänkte nog inte att det skulle bli så illa som det blev. Moskva-börsen stängdes! Vilken tur jag hade att det i alla fall DÅ gick att sälja mina andelar ännu. Jodå, jag står mig rätt bra ändå på börsen, har haft tur! Men som sagt vad gäller hemsidan osv. Visst känns det som nu att ”det gamla blivit ännu äldre och mer som ”nostalgi” snart. Kanske är dags gallra bort en hel del…, jaaaa, som det kan bli.

Jag väljer att lägga in länken till en del i starten av den bemannade månfärden 1969 alldeles i början här. Alltså:

https://www.alltpasamma-tjanstesida.org/onewebmedia/VID_20220105_m%C3%A5nf%C3%A4rden69.mp4

Det är inte så konstigt att det i bl.a. men i huvudsak tror jag, USA, florerar rykten om huruvida den här månlandningen överhuvudtaget har ägt rum, i vart fall på månen. Det första; det hela är en ren propagandahistoria för USA, flaggan på månen osv. Det andra; kanhända är det tekniskt möjligt i alla fall att bestämma en nedslagsplats på jorden med ganska exakt position, i det här fallet ju nära ett amerikanskt (så klart!) hangar fartyg relativt nära själva USA. Den kan jag inte den tekniken, men nog är det liiite märkligt. Det tredje; väderleken! Om jag söker på Wikipedia så finns det massor av skrivet om månen, men dock vad jag kan finna, inte ett ord om väderleken! Så inte heller i den här Svt-dokumentären om månfärden, men dock kan man se den amerikanska flaggan ”vaja i vinden” på månen 🙂 :-). Eller hur kan det komma sig att den ser utvecklad ut? Däremot i skriften Illustrerad vetenskap kan jag läsa om temperaturen i bl.a. grader C på månen. Likväl också som att det finns ingen atmosfär – betänk landningen, ingen värmesköld tycktes behövas vid inträdet i månens atmosfär, som vi ju har sett vid inträdet i jordens atmosfär flertalet gånger. Det finns inget väder på månen, bara stora temperaturskillnader som enligt I.v. på mellan minus ca 120 gr C och plus 120 gr C, man har uppmätt minus 245 gr C som kallast.

”På grund av månens lutning på sin axel och hur den roterar runt jorden lyser månen alltid upp av solen på ena sidan och mörk på den andra. En ”dag” på månen motsvarar cirka 27 jorddagar. Halva månen kommer att vara på dagtid i cirka fjorton jorddagar, medan sidan i mörkret kommer att uppleva nattetid även i fjorton jorddagar.

När upplyst av solen kan månens yta nå upp till 127 grader Celsius (260 Fahrenheit). När den upplysta sidan rör sig in i mörker, sjunker temperaturen avsevärt. Eftersom solen inte längre värmer upp ytan kan månens yta sjunka till -232 Celsius (-387 F). Dessa är de kallaste temperaturerna i vårt solsystem, vilket betyder att månens yta blir kallare än Plutos. ” Källa: Volta blogg 2020.

Ja, jag läste någonstans i alla fall att det kunde hända en temperatur på minus 23 gr C. Mänskligt ju. Sökte nu på Illustrerad vetenskap, jodå, det finns massor om månen. Men jag störde mig i alla fall på med den första turen till månen, att man inte nämnde någonting om vädret överhuvudtaget, trots att flaggan som sagt var vajade i vinden….:-)

Om den gamla hatkärleken mellan tyskar och svenskar. Om filmen ”en komikers uppväxt”, jag reagerade väl kanske mest på scenen i filmen där komikern vad-var-det-han-hette-nu-igen tvingas bulta på sin vän, den blyga och tysta tyska pojken, för att ”antingen är du med oss” eller med de andra ”och då blir det du som åker på stryk” nästa gång. Han var för feg komikern för att säga ifrån. Jag var väl rätt upprörd över scenen faktiskt och tankarna gick väl i banor av ”hur kan dom visa sådan skit” på Svt och ”men varifrån känner man igen sådana där händelser?” ; är det från amerikanska eller andra (vulgär)fängelser eller, men, är det inte från nazismen i Tyskland när det begav sig? Jo, det är det väl va? Sedan har jag börjat att tvivla på äktheten i det där – har det verkligen inträffat i komikerns uppväxt och skolgång i en förort till Stockholm, som jag förstod att filmen utspelade sig? Var fanns pappan till pojken t.ex? Varför flyttade de inte därifrån? Det var mycket det där svenska i efterhand konstruktionernas tycka-synd-om-valsen (igen). Det finns väl å andra sidan gamla svenska filmer om turism i Tyskland (alperna) där svenskar ondgör sig över tyskar, typ, ”hur kan man vara så kaxiga när man förlorat två världskrig”. En mening som jag i och för sig inte håller med om riktigt, utan den måste utvecklas, och det har ju också gjorts på senare år, då man gått tillbaks till 1:a världskriget, och hur det startades, fortgick och till sist avslutades. Och jag var själv i Berlin många gånger under åren 2012 – 2016, jag hade en del ärenden där. Alla var ju trevliga utom en del rötägg som t.ex. på sommaren 2016, vill jag minnas det var, jag tänkte söka jobb där som bussförare i kollektivtrafiken. En lång historia kort; man skickade mig runt, och slutligen hamnade jag väl på något som, typ, arbetsförmedling, liknande. Den första jag träffade på där i jättebyggnaden var en något fetlagd man, som väl inte tycktes ha så många uppgifter där på kontoret, men han visade mig rätt i.a.f. Så jag ställde mig i en kö där bland bara invandrare, när det blev min tur skällde kvinnan ut mig totalt ungefär med orden ”va faan gör du här” osv. Till slut fick jag ett papper att fylla i och anmodades ”flytta dig ett steg till vänster så andra kommer fram”. Jag kunde knappt själv hålla käft, men det gjorde jag i.a.f. Ställde mig åt vänster vid ett bord där, men gav faan i det se´n, kärringen menade ju att ”fylla i papperet” och sedan ny kö. Jag återvände till den trevliga fetlagda mannen, och han förklarade såvitt jag minns det, på min fråga om hur kollektivtrafiken funkar i Berlin, att det tycktes vara ungefär som i Sverige (Stockholm t.ex.) att det är ett enda bolag som äger alltihop. Jag fick ett namn också vad det heter, men skitsamma, glömt det just nu. Däremot vet inte om staden/kommunen ägde alla fordon också eller om det var utlagt på flera operatörer. Sedan fick jag småningom jobb på Arriva i.a.f. i Sverige, så det var väl till sist en halv seger i alla fall!
Ja, för att återvända till den där djävla filmen, jag tänkte väl mest att ”klipp itu skiten och kasta på historiens sophög”. Men har väl idag under dagen kanske reviderat den uppfattningen något. Jag tror mig minnas att den där boken/filmen var på tal redan för 20 år sedan när jag själv flyttade hit till Uppsala. Ska jag känna mig träffad av vänstersocialismens tycka-synd-om-mentalitet som dels bara gör saker värre och dels så behöver jag inte ett dugg känna mig träffad av varken det eller annat vad SR Uppland har tagit upp då för 20 år sedan. Vill de en väl eller tror dom verkligen att deras tycka-synd-om-mentalitet leder till någonting för dem som de säger sig bry sig om? Och i den här filmen om komikerns uppväxt så är det ändå helt sanslöst; i det under kriget neutrala Sverige – hade det då varit bättre att Sverige varit med i kriget? Fråga norrmännen, finnarna och danskarna; var det en nyttig läxa med kriget, lärde de sig någonting av det, blev någonting bättre, sämre eller oförändrat efter kriget? I Norge avrättade man ju Quisling ganska omgående vid krigsslutet. I Danmark var väl den där historian om den kvinnliga (dubbel) spionen Jane Horney någonting som man också minns. Hon hamnade väl på Öresunds botten och har väl såvitt jag vet aldrig återfunnits. Tuffa tag, ja, det är det ju i krig. Ja, som sagt var; vad den där filmen av Jonas Gardell egentligen har för relevans; klipp åtminstone bort sådana där scener som om den tyska pojken och hans mamma – vad har det för verkan varken på det ena eller andra planet att visa sådan skit? Skriver det här för att jag tycker att det ska inte få stå oemotsagt den där skiten i filmen ifråga. Tacka vet jag de sorglustiga filmerna om Bert – skillnad som natt och dag.

Kyo Sakamoto – ännu en musiker död i flygolycka, och detta en fruktansvärd katastrof! Jag har också flugit med JumboJet när det begav sig, länge sedan, men runt mer eller mindre halva jorden, faktiskt. Utlagt idag via YouTube på www.alltpasamma-tjanstesida.org Sakamotos mest kända låt Sukiyaki. Håll till godo! Otroligt bland de 4 överlevande, den 12-åriga flickan!

Källan till texten nedan är Wikipedia!

”Händelse
JAL 123 lyfte ifrån Haneda flygplats i Tokyo klockan 18:12, ett par minuter försenat, måndagen den 12 augusti 1985. Tolv minuter efter start, då planet nått sin marschhöjd över Sagamibukten, brast en av balkarna i den trycksatta kabinen, vilket ledde till dekompression och en explosion i planets akter. Delar av kabinen träffade rodret och kablarna som håller hydrauloljan och förstörde dem vilket ledde till en total förlust av hydraultryck i hela planet. Planet kunde därefter inte kontrolleras annat än med gasreglagen. Planet förlorade plötsligt höjd och föll hejdlöst flera tusen meter för att sedan okontrollerbart stiga. Detta upprepade sig flera gånger i över 30 minuter. Många av de skräckslagna passagerarna hann skriva avskedsbrev till sina familjer.

Besättningen försökte febrilt hålla planet i luften, men efter en halvtimmes kamp kraschade planet in i en bergvägg och gled sedan ned i en dal där det exploderade 18:56.

Räddningsarbetet
På grund av den kuperade och skogbevuxna terrängen tog det hela tolv timmar innan räddningsarbetarna lyckades ta sig fram till haveriplatsen. De flesta av kropparna identifierades och kremerades i ett närliggande tempel i byn Ueno.

Passagerare
Planet var vid start fullsatt och många av passagerarna var på väg till släktingar för att fira högtiden Obon, samt affärsmän, och familjer som var på väg hem från Tokyo Disneyland.[1]

Överlevande
Yumi Ochiai, flygvärdinna på JAL.
Hiroko Yoshizaki, 34-årig kvinna.
Mikiko Yoshizaki, dotter till Hiroko Yoshizaki.
Keiko Kawakami, en tolvårig flicka som hittades oskadd uppe i ett träd.

Skälet till olyckan
Det visade sig senare i haverikommissionens rapport att den trycksäkra kabinens bultar, som skulle hålla för det starka trycket, lossnade när planet nådde sin normala flyghöjd på 7200 meter. Detta resulterade i att en stor reva slets upp i den bakre delen av kabinen, delar av planets akter lossnade och träffade rodret som slogs av. Planet blev då okontrollerbart då både roder och stabilisatorer slitits av. Felet tros ligga hos Boeings markpersonal som felmonterade kabinen efter det att planets stjärtfena hade skadats i samband med en landning 1978. En av balkarna som satt längs kabinens ram hade brustit och skulle nitas ihop med två stycken plåtar, men vid reparationen använde man bara en plåt som inte kom att klara av det höga trycket.”