Under en period i början av 1980-talet var jag medlem i en Underhållningsbokklubb (Bonniers). Villkoret var att jag en gång i månaden fick en bok + en del av lexikonet. Med 16 delar av det lexikonet så blev det alltså 16 månader för att få alla delarna i lexikonet. Min far brukade komma då rätt så ofta och hälsa på och han tyckte ”nu får du väl avbryta, du läser ju aldrig de där böckerna i alla fall” 😀 , men det dög bra att ständigt låna ett par böcker av dom där 😀 ! Men jag vägrade att avbryta, då hade jag ju bara haft ett ofullständigt lexikon, och vad mycket nytta jag haft av de där minilexikon-böckerna, vars material f.ö. är hämtat från Bonniers 3-bandslexikon. Sant, att jag aldrig haft tid eller koncentrations ro att läsa några värst många av de där böckerna, FÖRREN NU! Dom är bra och mycket varierande händelser tas upp. Den senaste nu; ”1984” av George Orwell. Boken är ju författad i London, och är väl troligtvis därför lokalpatriotisk. Men fy farao för det England som den beskriver, boken är skriven i ganska liten text, och det är ett ältande långa perioder sida efter sida med ältande. Och däremellan en del handling. Ett par bekanta som också ”läst” lite av boken, tröttnade vid halva, nejdå man måste igenom den! Men usch vad illa till mods man blir av händelserna. Och de där blåa overallerna som folket var klädda i, landet ständigt i krigstillstånd. Finns anledning tro att både Vladimir Putin och kollegan Medvedev har läst boken, och den kan kusligt nog vara högaktuell. Men annars; är det bara goja allt tjafset och ältandet ? Ja, den som lever får se.