Min blogg

Världens första feminist ? Barbara Lavette 1939/40 i boken Arvtagarna, första delen, men bok två där.
90 år sedan, men skulle likaväl ha kunnat utspela sig i Sverige och/eller västvärlden från 1970-talet (och tills idag, vet inte, känner inte till efter år 2000). Själv hade jag den turen kanske att mista min svendom redan vid strax efter 18 år och alltså körkortsåldern. Nu tror jag mig fått det bekräftat att jag alltså inte bör ha varit onormal i det här hänseendet som behandlas i de tre följande länkarna. Men i Stockholm, Sverige, blev det ju ett djäkla hallaballo när någon antydde frågan på en stripteaseklubb för något och 10 år sedan och denne ”någon” förklarades ju såsom ”det bästa hen kunde göra var att avstå från sex”
”dvs. om inte hen hade insett det själv”. Det var/är ju en slags tortyrdom och ju dessutom så felaktig. Kvinnorna då, och framförallt de svenska, vilken roll har de i det hela? Ja, jag har väl skrivit om det vill minnas på annan plats, att det är inte stor mening med att diskutera bara helt enkelt. En del är som i djurens värld ”välj den största och starkaste”, månne att djurhonorna hade eller har några krav på orgasm? Sedan har vi alla de (internationella?) kvinnorna, som det dräller av på Internet i alla möjliga sammanhang. Själv har jag ju i stort slutat för ganska många år sedan nu att hänga på dem på nätet. Men häromdagen kom jag av en händelse – att det är mansdominerat, troligen, det kan man förstå av att hur dem hela tiden försöker få en till dom sidorna där det dräller av kvinnor. Tjäna pengar på det, kanske, antagligen – på en sida (tror förresten svensk) där en kvinna med västerländskt utseende i kanske 22-25 års ålder testade hur grova saker det gick få in i anus. Det visade sig gick få in väldigt grova saker, tag julens tjocka blockljus till exempel, minst, grova och långa. Men det droppade ur ”snippan” på henne, så kanske fick hon orgasm av den våldsamma behandlingen…
Och så har vi allt däremellan i kvinnoväg. Nej, det går verkligen inte säga någonting med säkerhet i den vägen som gäller relationerna med det motsatta könet. Barbara Lavette, 1930-talets första feminist ? gifter sig i alla fall till sist. Med vem ? ja, det får man bara veta av att läsa böckerna om släktsagan, totalt 6 st böcker.

https://www.alltpasamma-tjanstesida.org/onewebmedia/ny3_arvtagarna.gif

https://www.alltpasamma-tjanstesida.org/onewebmedia/ny4_arvtagarna.gif

https://www.alltpasamma-tjanstesida.org/onewebmedia/ny5_arvtagarna.gif

Synonymer till amnesti: allmän benådning, benådning, nåd, efterskänkande av straff, frisläppande, frigivning, straffrihet, förlåtelse

Vidare en lustig kuriosa… Vid städningar av gamla lådor m.m. hittade jag lite noteringar om gamla låtar som jag noterat för framtida eftersök. Och då bl.a. den här med Dean Martin – och faktum är faktiskt att det omnämns i den bok jag håller att avhandla, hur man just vid den tiden, började ta upp konkurrensen med Frankrike på vinets område – en vingård alltså!

Det handlar om utväxlandet av Hamas israeliska gisslan mot fängslade palestinier. Det har varit så mycket de senaste veckorna, månaderna att när det där sceneriet jag nu har bilder på, och önskar publicera här några stycken utspelade sig, den 25 november passerade det bara förbi sådär… men det var en scen som etsade sig fast i mitt minne, nämligen den 9-åriga flickan med hunden. Oj, viiiilket sökande nu i allt det där materialet för att hitta på scenen igen, men till sist så… Vad är det jag tänker på som inte många av alla exxxxxxr tänker på? Själva scenen när hon går ur bilen med sin hund i famnen. De 2 tungt beväpnade killarna som tar emot flickan, vilka är de ? Är de Hamas-krigare? Flickan har ögonkontakt med först den ena, och sedan den andra, ögonen som själens spegel…. vad tänker hon? Säger någon någonting? På någon bild från den ändå sekundsnabba scenen, ler hon väl också, så något sägs nog… Man måste ändå tänka att hur det än är, så kan de ju vara döda de killarna, den ena eller den andra eller båda, om några veckor. Är det någon som tänker så…? ”Bara gisslan blir fria så är allt gott och väl” tänker väl dom flesta…”. Sedan tycker jag också att det är beundransvärt att man har kunnat hålla dess gisslan så länge (och fortfarande väl 100 såvitt jag vet), på den lilla Gazaremsan, som israelerna ju försökt bomba och skjuta sönder nu sedan 7 oktober. VAR håller de resp har hållit gisslan? Och klarar att sköta de mänskliga behoven såsom mat, toaletter osv. under så lång tid. Här kommer ett par bilder i alla fall från det här känslosamma frigivandet.

Har börjat på en ny boktitel (i två delar), det grymma havet 1 och 2 av Nicholas Monsarrat. Böckerna beskriver från andra världskrigets början 1939 i England – mycket är väl/var väl anglosaxifierat då på 1980-talet när jag fick dessa böcker, så många handlar om kriget, sett till stor del från engelskt perspektiv- och även om de i stora stycken beskriver fasa för motståndaren, så brukar det ju ändå sluta på bara ett sätt….). Men det är spännande och framförallt lärorikt, jag vet inte om jag tidigare har varit mogen att förstå allt det här. Nu handlar det om en fartygsbesättning på en s.k. Korvett, som tjänstgör som eskort och skydd av handelsfartygen över atlanten. Det börjar lite lugnt men tilltar efter 1940/41 atlantkriget. Och det är obeskrivligt fasansfullt med ubåtskriget, och det händer att de får sätta en eller fler livbåtar i havet för att rädda vad som finns att rädda av sjömän ifrån en torpederad båt. Ja, det är verkligen fasansfullt, och märkligt hur man kunde låta det gå så här långt, respektive helt enkelt sluta fara över Atlanten, men vad skulle man göra?. Om det här var en föraning om vad som väntar i nästa krig, ja då vill väl ingen tänka på det…

TV4:s Kalla Fakta visade nyligen ett helt program igen om Wikileaks ”offren” i Sverige, Anna Ardin och vad-hette-den-andra- Sofia-tror jag. Det är emellertid bara Anna Ardin som man kan identifiera i programmen om det där. Först ska jag ta och anmärka några saker, jag hoppas att Ardin någon gång kanske läser det här, om det kan hjälpa henne att komma vidare! Jag gillar henne; hennes dialekt – är det västmanländska gränsande till Dalarna eller något sådant väl….? Vidare, så kan jag säga att jag vill minnas såg Julien Assanges nya (fru, gifte de sig eller, tror nästan det..?) och vad som slog mig det var; vad lik Anna Ardin hon faktiskt var! Sedan tycker jag om historian att man måste gå tillbaks till början. Där kommer mannen Julien Assange till Stockholm, ”påstår sig inte vilja bo på hotell för sin säkerhets skull”. So what! Blåögda och naiva A.A. erbjuder honom då sin lägenhet till låns. Hennes resa måste varit fruktansvärt dåligt planerad, redan efter en dag är hon tillbaks i Stockholm. Jag kan förstå detta – men hur det än är här (hon oroade sig för sin lägenhet, fullt begripligt) så finns det ett glapp i berättelsen här. Den lika blåögda och naiva väninnan Sofia drar senare med sig Assange hem till Enköping. Herregud – hur många kvinnor vare sig i Stockholms nöjesliv eller i Uppsalas drar med sig män hem på det viset till att sova över? Det är här som historien tar sin början, och sedan polisen och ännu fler kvinnor – som på fullt allvar tror att de skall kunna få någon rätsida på det här + någon stollig advokat (man) och så är stollerierna igång. Om kvinnorna, Anna och Sofia, hade tigit still; skulle det varit större chans att de fått träffa Assange igen? Kanske! Men deras – och andra svenska kvinnor likadana – stolthet gör att de inte kan inse att de varit blåögda och naiva. Lär sig då de svenska kvinnorna någonting av historierna hela tiden? Faan vet. Knappast! De säger i programmet Anna och Sofia att ”de vill ha upprättelse”, spelar ingen roll att de kollektivt sånär har tagit livet av Assange. Spelar ingen roll, nej, bara hat, hat, och åter hat som spelar roll, hur inblandad man själv än är! Gjort är gjort nu för dem, det är bara att bita ihop och gå vidare. Tänk om någon av dem blivit med barn – då DJÄVLAR hade dom haft en hållhake på karlsloken!

I sommar på regniga dagar både hemma och i husvagnen har jag tagit mig igenom den här gastkramande thrillern av Ken Follet. Boken rör mig till tårar i några avsnitt, den går faktiskt i handlingen tillbaks i tiden ända tills sekelskiftet 1800/1900 och fram till första världskrigets utbrott. Allt mycket trovärdigt och realistiskt skildrat.

Sorry to all serious people that wrights comments here, whatever I do to separate them spam, somebody makes it to a tremendous work here for moderator to separate serious comments from unserious (spam). Moderator have to work effective and take away 150 comments at one time, but however it goes the serious comments are mixed with them spam, and it can even happen that old comments that already are approved suddenly are mixed with all the new, those 150, and when I take away those 150, even old comments can disappear. Stupid all this, just Crazy. // Mike

Nu är rätta tiden kanske att äntligen ha lite tid att läsa de där böckerna från Underhållningsbokklubben. Den här med titeln ”Djävulens alternativ” är en thriller utgiven kanske 1980 någon gång, men kusligt aktuell just idag ändå. Den engelske författaren lever, och är 83 år idag. Boken handlar i stora drag om att amerikanska satelliter som håller koll på Sovjetunionen från hög höjd, har upptäckt en hotande missväxt i Sovjetunionen. Det handlar om misstänkt mer än halverad skörd av vete. Förflyttade till Moskva så får läsaren veta att det i stort sett stämmer vad amerikanerna redan vet, det hela ska bero på något sjabbel med utsädet, varför det kommer växa uselt dåligt, hungersnöd hotar till våren. Det är inga småmängder frågan om utan hundratals miljoner ton. London är också inblandade förstås och har via sin ambassad i Moskva lyckats få ihop en ”kärlekshistoria”, i och för sig redan påbörjad i Berlin långt tidigare, med en tjänsteman – en ”James Bond sort” som blir den som till sist… Men innan dess, Ukraina också inblandat, men ju då vid tiden tillhörande Sovjetunionen, ett partisankrig pågår, med också judisk inblandning, man hindras att lämna landet, KGB har järnkoll. Man lyckas i alla fall smuggla in vapen genom en mycket lång och invecklad process. Och lyckas i Kiev mörda en högt uppsatt KGB-chef, ryssarna blir milt sagt rasande, men de ljuger om KGB-officerens död, säger att han är på sjukhus. Mördarna lyckas ta sig till Berlin, där de blir fängslade. Så kommer Sverige och Norge också bli inblandade genom att ett svenskt rederi håller på att köpa världens största tankfartyg, supertanker. Tankern byggs i Japan, och utsedd till kapten på den blir en norrman, med alla goda meriter, till att klara av världens då största supertanker. Tankern blir emellertid redan på sin jungfruresa kapad utanför England på sin väg fullastad till Rotterdam. Vilka är kaparna och vad vill de? Vad de vill hotar emellertid en uppgörelse mellan Moskva och Washington om ryskt köp av Vete av USA, i utbyte mot nedrustning i Europa, och det de vill kaparna det är att mördarna i Berlin ska släppas, och flygas till Israel…..Hur slutar det här?

Under en period i början av 1980-talet var jag medlem i en Underhållningsbokklubb (Bonniers). Villkoret var att jag en gång i månaden fick en bok + en del av lexikonet. Med 16 delar av det lexikonet så blev det alltså 16 månader för att få alla delarna i lexikonet. Min far brukade komma då rätt så ofta och hälsa på och han tyckte ”nu får du väl avbryta, du läser ju aldrig de där böckerna i alla fall” 😀 , men det dög bra att ständigt låna ett par böcker av dom där 😀 ! Men jag vägrade att avbryta, då hade jag ju bara haft ett ofullständigt lexikon, och vad mycket nytta jag haft av de där minilexikon-böckerna, vars material f.ö. är hämtat från Bonniers 3-bandslexikon. Sant, att jag aldrig haft tid eller koncentrations ro att läsa några värst många av de där böckerna, FÖRREN NU! Dom är bra och mycket varierande händelser tas upp. Den senaste nu; ”1984” av George Orwell. Boken är ju författad i London, och är väl troligtvis därför lokalpatriotisk. Men fy farao för det England som den beskriver, boken är skriven i ganska liten text, och det är ett ältande långa perioder sida efter sida med ältande. Och däremellan en del handling. Ett par bekanta som också ”läst” lite av boken, tröttnade vid halva, nejdå man måste igenom den! Men usch vad illa till mods man blir av händelserna. Och de där blåa overallerna som folket var klädda i, landet ständigt i krigstillstånd. Finns anledning tro att både Vladimir Putin och kollegan Medvedev har läst boken, och den kan kusligt nog vara högaktuell. Men annars; är det bara goja allt tjafset och ältandet ? Ja, den som lever får se.