Min blogg

Har börjat på en ny boktitel (i två delar), det grymma havet 1 och 2 av Nicholas Monsarrat. Böckerna beskriver från andra världskrigets början 1939 i England – mycket är väl/var väl anglosaxifierat då på 1980-talet när jag fick dessa böcker, så många handlar om kriget, sett till stor del från engelskt perspektiv- och även om de i stora stycken beskriver fasa för motståndaren, så brukar det ju ändå sluta på bara ett sätt….). Men det är spännande och framförallt lärorikt, jag vet inte om jag tidigare har varit mogen att förstå allt det här. Nu handlar det om en fartygsbesättning på en s.k. Korvett, som tjänstgör som eskort och skydd av handelsfartygen över atlanten. Det börjar lite lugnt men tilltar efter 1940/41 atlantkriget. Och det är obeskrivligt fasansfullt med ubåtskriget, och det händer att de får sätta en eller fler livbåtar i havet för att rädda vad som finns att rädda av sjömän ifrån en torpederad båt. Ja, det är verkligen fasansfullt, och märkligt hur man kunde låta det gå så här långt, respektive helt enkelt sluta fara över Atlanten, men vad skulle man göra?. Om det här var en föraning om vad som väntar i nästa krig, ja då vill väl ingen tänka på det…

TV4:s Kalla Fakta visade nyligen ett helt program igen om Wikileaks ”offren” i Sverige, Anna Ardin och vad-hette-den-andra- Sofia-tror jag. Det är emellertid bara Anna Ardin som man kan identifiera i programmen om det där. Först ska jag ta och anmärka några saker, jag hoppas att Ardin någon gång kanske läser det här, om det kan hjälpa henne att komma vidare! Jag gillar henne; hennes dialekt – är det västmanländska gränsande till Dalarna eller något sådant väl….? Vidare, så kan jag säga att jag vill minnas såg Julien Assanges nya (fru, gifte de sig eller, tror nästan det..?) och vad som slog mig det var; vad lik Anna Ardin hon faktiskt var! Sedan tycker jag om historian att man måste gå tillbaks till början. Där kommer mannen Julien Assange till Stockholm, ”påstår sig inte vilja bo på hotell för sin säkerhets skull”. So what! Blåögda och naiva A.A. erbjuder honom då sin lägenhet till låns. Hennes resa måste varit fruktansvärt dåligt planerad, redan efter en dag är hon tillbaks i Stockholm. Jag kan förstå detta – men hur det än är här (hon oroade sig för sin lägenhet, fullt begripligt) så finns det ett glapp i berättelsen här. Den lika blåögda och naiva väninnan Sofia drar senare med sig Assange hem till Enköping. Herregud – hur många kvinnor vare sig i Stockholms nöjesliv eller i Uppsalas drar med sig män hem på det viset till att sova över? Det är här som historien tar sin början, och sedan polisen och ännu fler kvinnor – som på fullt allvar tror att de skall kunna få någon rätsida på det här + någon stollig advokat (man) och så är stollerierna igång. Om kvinnorna, Anna och Sofia, hade tigit still; skulle det varit större chans att de fått träffa Assange igen? Kanske! Men deras – och andra svenska kvinnor likadana – stolthet gör att de inte kan inse att de varit blåögda och naiva. Lär sig då de svenska kvinnorna någonting av historierna hela tiden? Faan vet. Knappast! De säger i programmet Anna och Sofia att ”de vill ha upprättelse”, spelar ingen roll att de kollektivt sånär har tagit livet av Assange. Spelar ingen roll, nej, bara hat, hat, och åter hat som spelar roll, hur inblandad man själv än är! Gjort är gjort nu för dem, det är bara att bita ihop och gå vidare. Tänk om någon av dem blivit med barn – då DJÄVLAR hade dom haft en hållhake på karlsloken!

I sommar på regniga dagar både hemma och i husvagnen har jag tagit mig igenom den här gastkramande thrillern av Ken Follet. Boken rör mig till tårar i några avsnitt, den går faktiskt i handlingen tillbaks i tiden ända tills sekelskiftet 1800/1900 och fram till första världskrigets utbrott. Allt mycket trovärdigt och realistiskt skildrat.

Sorry to all serious people that wrights comments here, whatever I do to separate them spam, somebody makes it to a tremendous work here for moderator to separate serious comments from unserious (spam). Moderator have to work effective and take away 150 comments at one time, but however it goes the serious comments are mixed with them spam, and it can even happen that old comments that already are approved suddenly are mixed with all the new, those 150, and when I take away those 150, even old comments can disappear. Stupid all this, just Crazy. // Mike

Nu är rätta tiden kanske att äntligen ha lite tid att läsa de där böckerna från Underhållningsbokklubben. Den här med titeln ”Djävulens alternativ” är en thriller utgiven kanske 1980 någon gång, men kusligt aktuell just idag ändå. Den engelske författaren lever, och är 83 år idag. Boken handlar i stora drag om att amerikanska satelliter som håller koll på Sovjetunionen från hög höjd, har upptäckt en hotande missväxt i Sovjetunionen. Det handlar om misstänkt mer än halverad skörd av vete. Förflyttade till Moskva så får läsaren veta att det i stort sett stämmer vad amerikanerna redan vet, det hela ska bero på något sjabbel med utsädet, varför det kommer växa uselt dåligt, hungersnöd hotar till våren. Det är inga småmängder frågan om utan hundratals miljoner ton. London är också inblandade förstås och har via sin ambassad i Moskva lyckats få ihop en ”kärlekshistoria”, i och för sig redan påbörjad i Berlin långt tidigare, med en tjänsteman – en ”James Bond sort” som blir den som till sist… Men innan dess, Ukraina också inblandat, men ju då vid tiden tillhörande Sovjetunionen, ett partisankrig pågår, med också judisk inblandning, man hindras att lämna landet, KGB har järnkoll. Man lyckas i alla fall smuggla in vapen genom en mycket lång och invecklad process. Och lyckas i Kiev mörda en högt uppsatt KGB-chef, ryssarna blir milt sagt rasande, men de ljuger om KGB-officerens död, säger att han är på sjukhus. Mördarna lyckas ta sig till Berlin, där de blir fängslade. Så kommer Sverige och Norge också bli inblandade genom att ett svenskt rederi håller på att köpa världens största tankfartyg, supertanker. Tankern byggs i Japan, och utsedd till kapten på den blir en norrman, med alla goda meriter, till att klara av världens då största supertanker. Tankern blir emellertid redan på sin jungfruresa kapad utanför England på sin väg fullastad till Rotterdam. Vilka är kaparna och vad vill de? Vad de vill hotar emellertid en uppgörelse mellan Moskva och Washington om ryskt köp av Vete av USA, i utbyte mot nedrustning i Europa, och det de vill kaparna det är att mördarna i Berlin ska släppas, och flygas till Israel…..Hur slutar det här?

Under en period i början av 1980-talet var jag medlem i en Underhållningsbokklubb (Bonniers). Villkoret var att jag en gång i månaden fick en bok + en del av lexikonet. Med 16 delar av det lexikonet så blev det alltså 16 månader för att få alla delarna i lexikonet. Min far brukade komma då rätt så ofta och hälsa på och han tyckte ”nu får du väl avbryta, du läser ju aldrig de där böckerna i alla fall” 😀 , men det dög bra att ständigt låna ett par böcker av dom där 😀 ! Men jag vägrade att avbryta, då hade jag ju bara haft ett ofullständigt lexikon, och vad mycket nytta jag haft av de där minilexikon-böckerna, vars material f.ö. är hämtat från Bonniers 3-bandslexikon. Sant, att jag aldrig haft tid eller koncentrations ro att läsa några värst många av de där böckerna, FÖRREN NU! Dom är bra och mycket varierande händelser tas upp. Den senaste nu; ”1984” av George Orwell. Boken är ju författad i London, och är väl troligtvis därför lokalpatriotisk. Men fy farao för det England som den beskriver, boken är skriven i ganska liten text, och det är ett ältande långa perioder sida efter sida med ältande. Och däremellan en del handling. Ett par bekanta som också ”läst” lite av boken, tröttnade vid halva, nejdå man måste igenom den! Men usch vad illa till mods man blir av händelserna. Och de där blåa overallerna som folket var klädda i, landet ständigt i krigstillstånd. Finns anledning tro att både Vladimir Putin och kollegan Medvedev har läst boken, och den kan kusligt nog vara högaktuell. Men annars; är det bara goja allt tjafset och ältandet ? Ja, den som lever får se.

Med tanke på den spända flyktingsituationen till följd av kriget i Ukraina, tja, nu ska Sverige spela 2 ytterligare matcher för kvalet till nästa VM. Jag vet inget ord som skulle passa in på stämningen i allt det här, Tjeckien, det är väl en sak, de har ingen gräns mot Ukraina så man skulle inte i tacklingarna behöva bedöma styrkan i en tackling eller huruvida den är schysst eller inte, kanske… Polen blir ju en annan sak, om det går dithän, dom i den här flyktingkrisen erkänt ojämförligt vänliga och hjälpsamma polackerna. Hur skall spelarna bedöma en tackling eller oschyssthet här från vilken sida den än kommer? Fotbollförbundet; låt alla 3 spela med i VM, kanske t.o.m. Ryssland, med hänvisning till en ”exeptionell situation”.

Ja, det var inte att lägga tid just nu på de 800 kommentarerna som jag loggar in just nu för att göra ett nytt inlägg. Nej, det är för att uttrycka nya känslor inför den nya värld som verkar ha infunnit sig sedan mars 2020, då det först blev stort uppmärksammat det här med Corona-smittan. Först genomlida allt det, men själv egentligen ganska oberörd. Så lättades det på det äntligen nu i mitten av februari 2022, och jag faktiskt firade det med en vintersemester till Jämtländska fjällen, ja en underbar tid, förutom en incident med husvagnen. Men jag HOPPAS den snart ska vara okey igen, så mycket tid och allt vad jag lagt på den. Internet, hemsidan och allt; Ja, jag har länge lite grand tänkt på det faktiskt att ”kommer världen att vara kvar när jag har fyllt alla dessa sidorna med material”. Ja, det är den väl förmodligen, men gravt förändrad håller den på att bli. Blir någonting sig likt igen efter det här Ukraina-kriget ? Nej, jag undrar det. Ekonomiska investeringar i Ryssland? Ja, det hade jag också i form av fondandelar värda 50 tusen sv kr vid inköp 2017. Det gick dåligt i starten, men sedan utvecklades riktigt bra. Men nu; tur att jag uppmärksammade i tid (januari) vad som höll på att hända, fast tänkte nog inte att det skulle bli så illa som det blev. Moskva-börsen stängdes! Vilken tur jag hade att det i alla fall DÅ gick att sälja mina andelar ännu. Jodå, jag står mig rätt bra ändå på börsen, har haft tur! Men som sagt vad gäller hemsidan osv. Visst känns det som nu att ”det gamla blivit ännu äldre och mer som ”nostalgi” snart. Kanske är dags gallra bort en hel del…, jaaaa, som det kan bli.