Min blogg

Jag väljer att lägga in länken till en del i starten av den bemannade månfärden 1969 alldeles i början här. Alltså:

https://www.alltpasamma-tjanstesida.org/onewebmedia/VID_20220105_m%C3%A5nf%C3%A4rden69.mp4

Det är inte så konstigt att det i bl.a. men i huvudsak tror jag, USA, florerar rykten om huruvida den här månlandningen överhuvudtaget har ägt rum, i vart fall på månen. Det första; det hela är en ren propagandahistoria för USA, flaggan på månen osv. Det andra; kanhända är det tekniskt möjligt i alla fall att bestämma en nedslagsplats på jorden med ganska exakt position, i det här fallet ju nära ett amerikanskt (så klart!) hangar fartyg relativt nära själva USA. Den kan jag inte den tekniken, men nog är det liiite märkligt. Det tredje; väderleken! Om jag söker på Wikipedia så finns det massor av skrivet om månen, men dock vad jag kan finna, inte ett ord om väderleken! Så inte heller i den här Svt-dokumentären om månfärden, men dock kan man se den amerikanska flaggan ”vaja i vinden” på månen 🙂 :-). Eller hur kan det komma sig att den ser utvecklad ut? Däremot i skriften Illustrerad vetenskap kan jag läsa om temperaturen i bl.a. grader C på månen. Likväl också som att det finns ingen atmosfär – betänk landningen, ingen värmesköld tycktes behövas vid inträdet i månens atmosfär, som vi ju har sett vid inträdet i jordens atmosfär flertalet gånger. Det finns inget väder på månen, bara stora temperaturskillnader som enligt I.v. på mellan minus ca 120 gr C och plus 120 gr C, man har uppmätt minus 245 gr C som kallast.

”På grund av månens lutning på sin axel och hur den roterar runt jorden lyser månen alltid upp av solen på ena sidan och mörk på den andra. En ”dag” på månen motsvarar cirka 27 jorddagar. Halva månen kommer att vara på dagtid i cirka fjorton jorddagar, medan sidan i mörkret kommer att uppleva nattetid även i fjorton jorddagar.

När upplyst av solen kan månens yta nå upp till 127 grader Celsius (260 Fahrenheit). När den upplysta sidan rör sig in i mörker, sjunker temperaturen avsevärt. Eftersom solen inte längre värmer upp ytan kan månens yta sjunka till -232 Celsius (-387 F). Dessa är de kallaste temperaturerna i vårt solsystem, vilket betyder att månens yta blir kallare än Plutos. ” Källa: Volta blogg 2020.

Ja, jag läste någonstans i alla fall att det kunde hända en temperatur på minus 23 gr C. Mänskligt ju. Sökte nu på Illustrerad vetenskap, jodå, det finns massor om månen. Men jag störde mig i alla fall på med den första turen till månen, att man inte nämnde någonting om vädret överhuvudtaget, trots att flaggan som sagt var vajade i vinden….:-)

Om den gamla hatkärleken mellan tyskar och svenskar. Om filmen ”en komikers uppväxt”, jag reagerade väl kanske mest på scenen i filmen där komikern vad-var-det-han-hette-nu-igen tvingas bulta på sin vän, den blyga och tysta tyska pojken, för att ”antingen är du med oss” eller med de andra ”och då blir det du som åker på stryk” nästa gång. Han var för feg komikern för att säga ifrån. Jag var väl rätt upprörd över scenen faktiskt och tankarna gick väl i banor av ”hur kan dom visa sådan skit” på Svt och ”men varifrån känner man igen sådana där händelser?” ; är det från amerikanska eller andra (vulgär)fängelser eller, men, är det inte från nazismen i Tyskland när det begav sig? Jo, det är det väl va? Sedan har jag börjat att tvivla på äktheten i det där – har det verkligen inträffat i komikerns uppväxt och skolgång i en förort till Stockholm, som jag förstod att filmen utspelade sig? Var fanns pappan till pojken t.ex? Varför flyttade de inte därifrån? Det var mycket det där svenska i efterhand konstruktionernas tycka-synd-om-valsen (igen). Det finns väl å andra sidan gamla svenska filmer om turism i Tyskland (alperna) där svenskar ondgör sig över tyskar, typ, ”hur kan man vara så kaxiga när man förlorat två världskrig”. En mening som jag i och för sig inte håller med om riktigt, utan den måste utvecklas, och det har ju också gjorts på senare år, då man gått tillbaks till 1:a världskriget, och hur det startades, fortgick och till sist avslutades. Och jag var själv i Berlin många gånger under åren 2012 – 2016, jag hade en del ärenden där. Alla var ju trevliga utom en del rötägg som t.ex. på sommaren 2016, vill jag minnas det var, jag tänkte söka jobb där som bussförare i kollektivtrafiken. En lång historia kort; man skickade mig runt, och slutligen hamnade jag väl på något som, typ, arbetsförmedling, liknande. Den första jag träffade på där i jättebyggnaden var en något fetlagd man, som väl inte tycktes ha så många uppgifter där på kontoret, men han visade mig rätt i.a.f. Så jag ställde mig i en kö där bland bara invandrare, när det blev min tur skällde kvinnan ut mig totalt ungefär med orden ”va faan gör du här” osv. Till slut fick jag ett papper att fylla i och anmodades ”flytta dig ett steg till vänster så andra kommer fram”. Jag kunde knappt själv hålla käft, men det gjorde jag i.a.f. Ställde mig åt vänster vid ett bord där, men gav faan i det se´n, kärringen menade ju att ”fylla i papperet” och sedan ny kö. Jag återvände till den trevliga fetlagda mannen, och han förklarade såvitt jag minns det, på min fråga om hur kollektivtrafiken funkar i Berlin, att det tycktes vara ungefär som i Sverige (Stockholm t.ex.) att det är ett enda bolag som äger alltihop. Jag fick ett namn också vad det heter, men skitsamma, glömt det just nu. Däremot vet inte om staden/kommunen ägde alla fordon också eller om det var utlagt på flera operatörer. Sedan fick jag småningom jobb på Arriva i.a.f. i Sverige, så det var väl till sist en halv seger i alla fall!
Ja, för att återvända till den där djävla filmen, jag tänkte väl mest att ”klipp itu skiten och kasta på historiens sophög”. Men har väl idag under dagen kanske reviderat den uppfattningen något. Jag tror mig minnas att den där boken/filmen var på tal redan för 20 år sedan när jag själv flyttade hit till Uppsala. Ska jag känna mig träffad av vänstersocialismens tycka-synd-om-mentalitet som dels bara gör saker värre och dels så behöver jag inte ett dugg känna mig träffad av varken det eller annat vad SR Uppland har tagit upp då för 20 år sedan. Vill de en väl eller tror dom verkligen att deras tycka-synd-om-mentalitet leder till någonting för dem som de säger sig bry sig om? Och i den här filmen om komikerns uppväxt så är det ändå helt sanslöst; i det under kriget neutrala Sverige – hade det då varit bättre att Sverige varit med i kriget? Fråga norrmännen, finnarna och danskarna; var det en nyttig läxa med kriget, lärde de sig någonting av det, blev någonting bättre, sämre eller oförändrat efter kriget? I Norge avrättade man ju Quisling ganska omgående vid krigsslutet. I Danmark var väl den där historian om den kvinnliga (dubbel) spionen Jane Horney någonting som man också minns. Hon hamnade väl på Öresunds botten och har väl såvitt jag vet aldrig återfunnits. Tuffa tag, ja, det är det ju i krig. Ja, som sagt var; vad den där filmen av Jonas Gardell egentligen har för relevans; klipp åtminstone bort sådana där scener som om den tyska pojken och hans mamma – vad har det för verkan varken på det ena eller andra planet att visa sådan skit? Skriver det här för att jag tycker att det ska inte få stå oemotsagt den där skiten i filmen ifråga. Tacka vet jag de sorglustiga filmerna om Bert – skillnad som natt och dag.

Kyo Sakamoto – ännu en musiker död i flygolycka, och detta en fruktansvärd katastrof! Jag har också flugit med JumboJet när det begav sig, länge sedan, men runt mer eller mindre halva jorden, faktiskt. Utlagt idag via YouTube på www.alltpasamma-tjanstesida.org Sakamotos mest kända låt Sukiyaki. Håll till godo! Otroligt bland de 4 överlevande, den 12-åriga flickan!

Källan till texten nedan är Wikipedia!

”Händelse
JAL 123 lyfte ifrån Haneda flygplats i Tokyo klockan 18:12, ett par minuter försenat, måndagen den 12 augusti 1985. Tolv minuter efter start, då planet nått sin marschhöjd över Sagamibukten, brast en av balkarna i den trycksatta kabinen, vilket ledde till dekompression och en explosion i planets akter. Delar av kabinen träffade rodret och kablarna som håller hydrauloljan och förstörde dem vilket ledde till en total förlust av hydraultryck i hela planet. Planet kunde därefter inte kontrolleras annat än med gasreglagen. Planet förlorade plötsligt höjd och föll hejdlöst flera tusen meter för att sedan okontrollerbart stiga. Detta upprepade sig flera gånger i över 30 minuter. Många av de skräckslagna passagerarna hann skriva avskedsbrev till sina familjer.

Besättningen försökte febrilt hålla planet i luften, men efter en halvtimmes kamp kraschade planet in i en bergvägg och gled sedan ned i en dal där det exploderade 18:56.

Räddningsarbetet
På grund av den kuperade och skogbevuxna terrängen tog det hela tolv timmar innan räddningsarbetarna lyckades ta sig fram till haveriplatsen. De flesta av kropparna identifierades och kremerades i ett närliggande tempel i byn Ueno.

Passagerare
Planet var vid start fullsatt och många av passagerarna var på väg till släktingar för att fira högtiden Obon, samt affärsmän, och familjer som var på väg hem från Tokyo Disneyland.[1]

Överlevande
Yumi Ochiai, flygvärdinna på JAL.
Hiroko Yoshizaki, 34-årig kvinna.
Mikiko Yoshizaki, dotter till Hiroko Yoshizaki.
Keiko Kawakami, en tolvårig flicka som hittades oskadd uppe i ett träd.

Skälet till olyckan
Det visade sig senare i haverikommissionens rapport att den trycksäkra kabinens bultar, som skulle hålla för det starka trycket, lossnade när planet nådde sin normala flyghöjd på 7200 meter. Detta resulterade i att en stor reva slets upp i den bakre delen av kabinen, delar av planets akter lossnade och träffade rodret som slogs av. Planet blev då okontrollerbart då både roder och stabilisatorer slitits av. Felet tros ligga hos Boeings markpersonal som felmonterade kabinen efter det att planets stjärtfena hade skadats i samband med en landning 1978. En av balkarna som satt längs kabinens ram hade brustit och skulle nitas ihop med två stycken plåtar, men vid reparationen använde man bara en plåt som inte kom att klara av det höga trycket.”

2 steg fram och 1 tillbaks – vad menar jag? Jo, jag syftar på min tid i Uppsala län, sedan jag kom i september 2000. Jag (vi) alla runtomkring mig där jag bodde tidigare var djupt indoktrinerade av det långvariga socialiststyret i Sverige, jag hade haft mitt lastbilsåkeri och stred i det längsta för att få det att fungera, något som väl var i det närmaste omöjligt med dom förutsättningarna som var. Det var ungefär som tyskarna stred i andra världskriget, för ett krig som ju var (nästan) omöjligt för dem att vinna, jag syftar på, hade de blivit först med atombomben kanske dem trots allt hade haft en chans. Och så mår man också efter en sådan händelse, förtvivlan kanske, eller hur en psykolog skulle beskriva det. Och det ekonomiska som sjunker i den totala botten. Men, det finns hjälp att få. Dom djupt indoktrinerade tar kanske för givet att allt går rätt till i ett land som Sverige? Nej, det ska man inte ta för givet, för det gjorde det inte – men det är efter mina juridiska studier i de tre viktiga terminerna för civilrätten sedan jag kom till Uppsala – juridiska hemligheter på området som jag inte helt enkelt kan gå in på i skrift t.ex. här eller någon annanstans. Men jag kan säga så mycket som att det har med den gamla kungamakten att göra – Kungen är han min statsminister/statschef idag? Ja, så mycket jag vet om Europas kungamakter inkl. den svenska så är det att som det verkar idag i alla fall; det gavs ganska stora möjligheter för människorna att vara som som de var helt enkelt, men, det som gällde och gäller är att kunna det man gav sig in på, lagar osv. Eller ha någon i sin närhet, kunnig advokat (nära vän till familjen kanske) som kan de svåra sakerna som det handlar om överhuvudtaget att starta eget företag, och kanske ännu svårare i ett sådant här socialist-samhälle.

Dom går och säger här dom djupt indoktrinerade, syftande på undertecknad ”dom gjorde ju honom till ett fån”. Spelar ingen roll, fån eller ej, inom kungamakten ges det såvitt jag förstår det, stora möjligheter att bara vara som man är. Och det är det jag menar med rubriken ”2 steg fram och 1 tillbaks”, framåt; alla problem är lösta, jag vet inte riktigt var jag befinner mig i livet; 18 år, 20 år, 30 år eller 40år osv.? Jag är bara glad att jag överlevde. Steget bakåt; SR, Svt, Tv4 osv fortsätter att indoktrinera folk precis som förut. Alla lögnare, uppviglare och gud vet vad som får komma till tals och m.m. hela tiden.

Men jag är inte bitter mot det varit förut i livet, eller långsint, så det är upp till dom vännerna m.fl. tidigare i livet om dem råkar in i juridiska problem, jag kanske kan hjälpa! Men för den djupt indoktrinerade är det väl kanhända omöjligt att tro – eller övervinna stoltheten i att ha haft fel ”det var ju faanimej trots allt han som hade rätt”. Så, sådant är läget.

En bild på den första lastbilen, dvs. det är faktiskt inte den, men en likadan, av årgång 1969. Den stod parkerad vid en industriområde i Hxxo, och jag vart bara in där och frågade om den var till salu. Sedan började cirkusen, även om det ju gick bra de första 5 åren, kanske för bra för att vissa kunde tåla det?

// signerat Michael

Våren 2021 och tre viktiga händelser, varefter man känner sig lite, bara tom helt enkelt. Men i Sverige går livet vidare och sin nordiska vana trogen finns det inte mycket i medierna, förutom Sporten antager jag, har inte läst någon tidning ännu, om ännu en besvikelse. Det ser man inte, eller vill inte se, he he. Melodifestivalen Europa; plats 14 – inte så dåligt ändå väl -, ishockey VM; ut efter 1:a omgången – ja, så många av de andra har blivit bättre genom åren helt enkelt… -, fotbolls EM; ut i åttondelsfinalen – tja, hur rättvist är det där egentligen numera ? men i alla fall, man var ju knappast ensamma; Ryssland ut, Tyskland ut, Frankrike ut he he -. Men vad gäller Englands vinst mot Tyskland så vill jag mena ”tja, Tyskland hade ju problem med att ens ta sig till åttondelsfinalen”. Och så förnedrade som England blev i Mello Europe (0 p) så kan dom gott få en framgång i fotbollen i alla fall – lycka till vidare säger jag bara!

Den var helt enkelt för bra för Melodifestivalen, jag kan tänka mig att Christer Sjögren insåg att den inte kunde vinna, men han fick väl mycket PR i alla fall, och det tror jag han nöjde sig med. Låten; För bra för Mello!

https://www.alltpasamma-tjanstesida.org/onewebmedia/christ.Sjogr.Europe.mello_20210625.mp4

Det är helt makalöst vilket krig det måste vara med alla mediekanaler idag – både tv och radio. I t.ex. Stockholm finns ju, jag vet inte hur många FM-radiokanaler. Idag har jag uppdaterat min länk här till Kanal 5, där har det kommit nånting helt annat – och nytt! Jag skulle vara…jag-vet-inte-vad…om jag skulle jobba med det där. Men jag skulle kunna ge ett tips i alla fall till dem som håller på med en FM-radiokanal som heter Svensk pop…

Tjejerna i politiken som är som skönhetsgurun med sitt extravagant långa hår borde ta en titt tillbaks till 1950-talet och t.ex. Marilyn Monroe. Idag stör jag mig mest på Annie Lööw, det senaste tillskottet Nooshi Dadgostar och i viss mån Nyamko Sabuni. Vad har dom för personliga problem med sitt utseende att de inte törs, om de nu absolut måste vara i politiken och slåss på männens arena, bli lite mer manslika? Vem ska kunna ta det där på allvar? Kan ingen i deras eget parti säga ifrån, eller nån jävel i Sverige överhuvudtaget nu för tiden? Kan dom inte ha vett de där kvinnorna att söka sig till något annan sysselsättning, mannekänger kanske, eller åtminstone inse, och hålla sig i bakgrunden? Gäller förresten kvinnor överhuvudtaget som kommer sig fram i den hittills manliga världen. Ja, vem som helst kan väl se dessa efterföljande bilderna, vem som är Marilyn Monroe.