Min blogg

Grattis!

Sveriges hockeylandslag till VM guldet i nationalsporten! Sådär riktigt rättvisande kan man ju undra om det är i allafall, fastän enligt reglerna. I grundomgången förlorade man t.ex. mot både Schweiz och Kanada……slapp möta Ryssland…..överfallet i semifinalen – ja, jag håller nog med kanadensarna att det ser mer ut som ett överfall än en knätackling – på lagkaptenen i det kanadensiska laget osv. Men; man tog sig trots allt ju till semifinal med knapp marginal.

Firandet i Stockholm.

Firandet fick tråkigt nog ett abrupt slut med upploppen i Stockholms förorter som väl startade vill minnas, redan samma kväll. Visst förstår man dem i Stockholms förorter som lever på livets skuggsida jämfört med dem på solsidan. Och i Stockholm lär det väl finnas klassklyftor om nånstans. Men döda ting som bilar – vad har de gjort för ont? Lite psykologi i det hela kanske….”men hallå! … vi då…. vi vill också ha lite uppmärksamhet”. Har dom blivit så försvenskade ändå att den svenska avundsjukan och missunsamheten har spillt över ?

En rättelse.

Samma kväll som det här skrevs sändes i Sr P3 en dokumentär från Husby i Stockholm med en intervju med en av killarna som varit med om händelseförloppet hela tiden från det att polisen hade skjutit ihjäl en 69 årig man och vad som slutligen ledde fram till upploppen. Det lät trovärdigt vad killen berättade, det är rätt troligt att dom är sådana många av folk med invandrarhärkomst; dom vill ha rättvisa. Och dom var förbannade över att polisen ljugit och sagt att mannen dog på sjukhus, medans de som var med vet att han dog redan på plats i lägenheten. De vill att polisen skall rätta sig, och det här är enda sättet att få någon att lyssna. Var det bara en slump som gjorde att det krockade så med firandet av hockeyguldet ? ja, kanske…..

Fast det hela är väl kanske lite långsökt ändå….man kan inte känna till mycket av den svenska vuxenvärlden för att fatta vad besvär man ställer till för dem man bränner bilar m.m. för. Svensk byråkrati, och alla har väl att kämpa för att överleva. Man får inget gratis.

Lämnar resten öppet för fri tolkning….vad återstår ?

En förälder på väg till sitt arbete ska lämna sitt barn på dagis på vägen. Men glömmer det och far direkt till arbetet. Rätt; det hjälper föga att straffa honom ytterligare – men – tamejfan; skaffar man barn så får man se till att inrätta sitt liv därefter. När vi var små och sjuka ute på landet fick far åka med traktorn i 20 gradig kyla (utan hytt hade de inte på den tiden) till apoteket och hämta medicin. Ett barn har inte bett att få komma till – och har bara de vuxna att förlita sig till.

Det måste fungera bara.

Så var det då finaldags i Gladiatorerna vintern 2012/13. Det kunde man nästan ana en svag gissning om hur det skulle sluta under programmets gång att det kunde sluta som det gjorde. Jag insinuerar inte att det inte skulle vara rättvist det hela, men, och det berömda ”menet”, nog är det lite att fundera över de två vinnarna. Så genomsvenskt som det kan bli, två blonda och blåögda, normalviktiga svenskar. En från Boden och en från Malmö (var det väl eller iaf Skåne). Ja, inte mycket mer att säga – domaren dömer, fast nog tyckte jag att när det gällde tjejerna att domaren lite ofta varnade eller m.m. för ”passivitet”….? Programmen igenom menar jag då. Det blir ju stressande för dem att mitt i alltihopa hålla på att hetsa. Sedan – varför var gatloppet borttaget i finalen? Nej, det är nog en hel del tur också i det hela – liksom att man kan ha en bra eller lite sämre dag just den dagen. Någon tjej var ju så slut i hinderbanan ett annat avsnitt att hon inte klarade ta sig upp i pyramiden trappa… . Kom att tänka på Kurt Ohlsson när han vid motorvägen i Göteborg skulle intervja höjdhopparPatrik och inte kom upp i soffan. Arne fick hjälpa till.

Det blev i år som tidigare; fullmatat med bra television (och radio för den delen) över jul- och nyårshelgerna. Men snart är det slut igen med 17 tv kanaler ingående i hyran. Det är lite smalt med information just här och i det här bostadsbolaget men så mycket torde vara klart i allafall att de sjutton kanalerna stängs ner den 31 mars för att sedan bara bli Svt och TV4. Precis som där jag bodde förut. Men enligt uppgifter skall det redan ha varit beslutat när dom nya hyresvärdarna tog över här efter det kommunala Uppsala hem. Ekonomiskt så kan man fråga sig hur de räknat, men det får jag återkomma till när det är definitivt klart hur det blir.

Här är en länk till en bra film (filmsnutt) som inte sändes i julhelgen nu 2012 men i allafall tidigare. Tolv edsvurna män. Det handlar om 12 män i en domstolsjury som ska besluta om en skyldig eller icke skyldig ung man (vill minnas det handlar om elektriska stolen eller ej). Först ser fallet enkelt ut, men så börjar någon att iftågasätta, fler hänger på, och till slut är det bara en kvar som vägrar ge sig. Det är en rätt stark film.

http://www.alltpasamma-tjanstesida.org/fran_film_12edsvurna_men.AVI

Av olika anledningar har det blivit så att jag ”plötsligt” stått med 2 st bilar för eget privat bruk. Det har väl faktiskt varit så ända sedan 1987, men det gick väl an på den tiden då jag hade tillgång till vårt lantställe utanför Jönköping och alltid kunnat ha en bil uppställd där. Nu är det slut med det sedan 2008, men även i Östhammar gick det ju hjälpligt att ha 2 bilar faktiskt eftersom det var gratis boendeparkering och inte många brydde sig om man hade en extrabil stående där. Från början var det ju då 1987, efter att jag haft den egna firman och behövde en billig bil då jag köpte till en Renault 4L och avställde Opel Rekorden (som f.ö. ju var slut ändå vid 12 års ålder). Mycket vatten har sannerligen runnit undet broarna sedan dess och mycket har man fått lära sig. Men nu var det slut – sedan flytt till sta´n igen (nu Uppsala) blir det dels för dyrt att stå med två bilar och dels var jag trött på allt jobb och tid som det tog. Jag sålde en (VW) igår den 10 augusti bort 20 mil iväg, jag slipper se den nåt mer troligen, och tog tåget hem. Så trött att jag sov i tolv timmar (från 9 till 9) efter att äntligen ha kommit till beslut i frågan. Idag känns det som att man vet inte riktigt var man befinner sig i tiden, men nu gäller det att bara se framåt. Bilar har aldig varit nån god affär – varför inte börja åka mer kollektivt ?

Har inte haft så mycket tid att följa OS, men dock fotbollen en del som t.ex. damfotbollen (Sverige måtte väl inte ha nåt herrlag med vad man kan förstå). Särskilt damernas match mot Frankrike minns jag att jag la märke till den franska målvakten. Ska en målvakt få göra så, vara ute på halva planen och kasta sig över bollen och bryta spelet, ett anfall, då måste ju ett motståndarlag kolla in det där i förväg och lägga upp en strategi för hur man ska kunna angripa nåt sån´t. Det verkade ju precis hopplöst på slutet. Jag kan inte minnas att nån av alla expertkommentatorer m.fl. analytiker har nämnt just detta eller att man på TV-n kunnat visa repriser på hur det såg ut.

Vi satt och kollade fotbollen på en rast på jobbert, redan innan Sverige hade spelat sin första match. Jag är ingen fotbollsfan i den högre skolan; men så mycket har jag i allafall lagt märke till att hörnor skapar ofta målchanser. Så jag sa just det ”hörnor är farliga, dom blir det ofta mål i samband med”. Så rätt jag fick……..

Av allt analyserande nu efteråt har jag då inte hört någon som kritiserat en svensk hörnläggning som också förekom i matchen mot Ukraina – den gick rakt i famnen på målvakten! En så´n chans får man ju inte missa bara – hellre då slå en kort hörna till en medspelare och få bygga upp ett anfallstillfälle!

Nu kommer jag börja berätta en del om min livshistoria. Det kommer att starta ända från 1950-talet och tills idag. Det som anknyter till rubriken kommer först i slutskedet. Börjar med att lägga ut en bild från fars gård som han köpte i Dalarna på 1950-talet.

Det gick ju ganska länge ändå runt med gården, måste väl ha varit kanske 1952 eller något som han köpte gården, far. Han hade ju jobbat som dräng på gårdar innan det här och hade ju därmed skaffat sig erfarenhet. Det var säkert ett hårt liv på landet då vid tiden, om jag tänker på moderniteteter som elektricitet, värme och vatten/avlopp osv. Undrar hur långt man hade kommit i städer, köpingar m.m. i bostäderna med centralvärme, badrum och sådant på 1950-talet…? Men det är klart; troligen fanns det väl redan centralvärme, badrum osv. Det borde vi kanske veta å andra sidan; farfar och farmor var ju redan fastighetsägare i Växjö sedan långt tidigare.

Vid den träddungen på höger sida av fotot flöt det ett vattendrag, där brukade vi hålla till mycket från vårkanten och framåt, mor tvättade kläder där. Mor fick väl säkert dra ett tungt lass där på gården, om jag utgår från att det fanns åtminstone elektricitet samt rinnande vatten där så gissar jag nog inte helt fel. Tvätta kläder, kylförvaringsmöjligheter för maten för två vuxna och tre barn (som det hann bli innan vi flyttade 1959 till lägenhet i Avesta). Var fanns närmsta handelsbod, eller var det kanske en sådan där varubuss som förekom mycket på landsbygden förr som kom förbi. Jag minns inte. Mor berättade att på helgerna till att börja med, så kom ofta fars kompisar och man skulle festa. Men det var det hon som satte stopp för; hon kastade ut dem!

Granngården, Dahlins, till höger på fotot bortanför vattendraget, som bildade gräns mellan gårdarna, hade såvitt jag minns två barn; Dan och Louise. Dan var något av en vilde, vilde Dan, det kanske han hade efter sin far. Louise var ofta hos oss, hon passade oss barn m.m. Vad hon måste ha saknat oss när vi flyttade. Dan fick vi höra senare långt efter att vi hade flyttat från Dalarna att han hade experimenterat med vapen och det hade gått så illa att han skall ha skjutit sig själv. Det är bara vaga minnen från det där, men jag tror jag minns rätt.

Far hade körkort faktiskt redan, för både Mc och bil. Han hade en Monark 250 cc-are. Någon gång en sommar som jag minns så hyrde far en bil, en Opel Rekord, och vi åkte hela familjen till Leksand. Dom hade nog en rätt stor skara umgänge våra föräldrar, både mors föräldrar från Tyskland var där på besök och även en farbror (julen –58 kanske?) m.fl. Farbror hade med sig den bästa presenten; en radiostyrd bil!

Så som saker och ting utvecklades sedan så får man väl säga, sett i dagens ljus, att det var lika bra att vi flyttade. Far var noga med att påpeka senare i livet (det hade åtminstone jag fått för mig) att han aldrig gick i konkurs, utan man lämnade bara. Det höll väl på ett drygt decennium sedan att reda ut det.

Ett år i Avesta. Det finns inte mycket minnen från det året, i stort sett bara ett om en sparkcykel som jag troligen fått från Tyskland – det var lufthjul på den, till skillnad mot idag har barn sådana liknande, och då är det massiva gummihjul på dem. Punktering blev det förstås på den, och ingen hade tid att hjälpa att laga den. Kanske till försvar för dem kan jag säga att man tänkte väl att jag snart skulle växa ifrån den i alla fall. Men ändå, jag var jätteledsen och försökte själv så gott jag kunde. Jag minns det som att det skulle varit Fågelvägen vi bodde, i närheten av Dalälven, men just när jag har frågat känner ingen där till Fågelvägen. Kanske har det byggts där – jag får vid tillfälle och tid fortsätta forska i det där, hur det egentligen var.

Så hamnade vi då i en helt annan landsända, i Kronoberg, nästan på gränsen till Blekinge. Jag samlade en del bilder från tiden från albumet, jag har inte så många, mor o far har väl fler. Jag undrar till idag hur dom fick tag på det stället egentligen, men det kommer väl kanske fram med tiden. Det var ett arrendeställe, och far fick börja om från scratch, men det var inget som vi som barn märkte något av. Det var väl ganska bra, jag låg där i sängen och hörde på Svensktoppen, Tio-i-topp och Kvällstoppen. Mycket kanonlåtar och kärleksballader, som ju många av dem håller än idag.