Acceptera det här. ”Expressen för döva öron”.,…. En krönika om tölpar och skitstövlar i Sverige av Johan Hakelius d 28 okt. 2017. Endast delvis återgiven.
”I många andra länder är offentliga bråk tvärtom en magnet. En möjlighet att kasta sig in och bidra med sina egna kloka synpunkter, på något man inte har att göra med. Ett sätt att umgås. Inte här. Om man nu är hämningslös tölp och skitstövel måste den svenska miljön vara en dröm. För när alla viker undan för någon som är fräckare än alla andra, kommer tölpen och skitstöveln att frodas. Om alla tittar bort, inte hör, går undan, väljer att låtsas att de hört något annat, att allt var ett ”skämt”, vad som helst, bara det inte blir konflikt, då vinner den fräckaste.
Jodå, jag vet att #metoo är stort även i andra, mindre konflikträdda länder. Men skälen till tölperierna kan ju variera från kultur till kultur. Och det här är just vårt problem.
Konflikträdslan fungerar rätt bra om alla är lika hämmade. Då drar ingen nytta av andras undfallenhet. Då får vi det hyllade samförståndet. Men så snart någon parasiterar på hämningarna, brakar systemet ihop.
Det går säkert att göra spelteori, med obegriplig matematik, av detta. I väntan på det vore det kanske rationellt att, oavsett kön, sluta vara så feg. ”
Musikens budskap. Det var svårt det här ämnet med musikens budskap. Helt klart finns det mäktiga låtar och så de vanliga som bara går förbi som att slölyssna på. Den här versionen av Tusentals gitarrer tillhör i alla fall den kategorin av bland de mäktigaste låtar som jag har från den tiden. Jag hade den troligen på något kassettband och när jag gick igenom alla gamla band och sorterade dem i kategorier svenska, utländska och blandade medelmåttiga låtar så har jag tydligen fastnat för den och gjort en egen singel av den här i datorn. Sedan de är brända till Cd låtarna är det inte lika lätt, jag vet inget sätt idag, att särskilja ut någon låt från en Cd som jag har hemmabränt. Det skulle varit alldeles för tidsödande att särskilja låtarna då jag höll på och bränna dem en och en, utan det fick bli i grupper om ca 26 minuter och 3 ggr 26 minuter var vad som fick plats på en Cd-skiva. Apropå särskiljandet av låtarna så kan ju nämnas som kuriosa att jag uppenbarligen gjort tvärtom mot vad man gjorde/gör på Svensktoppen. När den var bara svensk, då blandade jag/vi våra inspelningar hur som haver – och när jag tyckte att det nu får bli lite ordning på det här, då gjorde man på Svensktoppen tvärtom. Men att låten skulle varit något annorlunda än andra dansbandslåtar då vid tiden, det har jag nog inte tänkt på, bara tyckt att den varit svängig som så många andra dansbandslåtar då. Nu kan man nästan säga att hur framtidsorienterad var den inte? Ett budskap aktuellt då som idag. Men musik kan vara känsliga saker om det är någon som minns Band aid och Do they know it´s Christmas time at all. Också en låt som gick förbi på samma sätt, men det har numera varit en Tv-dokumentär om det där, får man säga spektaklet….. ? Vad vände vissa av befolkningen i Afrika sig emot? Jo det handlade om någonting med deras stolthet – att den rika västvärlden kom och klampade in med sina pengar osv. Den som är insatt vet väl något vad det var det handlade om.
Åter till den svenska dansbandskulturen. Man var ju uppväxt med det ända sedan skoldanserna, kalla det för indoktrinering – kanske – ja det kanske det var. Nu hittade jag i alla fall den låten Tusentals gitarrer på Youtube och det ger en hel del klarhet. Göran Lindberg här tillsammans med Frälsningsarmén i Tranås. Annars hade Göran Lindberg ett eget band som heter Göran Lindbergs och de var från Västergötland. Jag har många gånger tyckt att sångaren i Mats Bladhs orkester låter väldigt likadant, och trodde väl att det kanske var Mats Bladhs som också gjorde Tusentals gitarrer. Men det ligger ändå något i det visar det sig, ty senare återfinns Göran Lindberg som sångare i Mats Bladhs….. Lagt ner Göran Lindbergs orkester kanske? Övrigt som man kanhända idag lägger märke till med de här dansbanden från tiden, det är hur de är väldigt dominerade av killar av någon anledning.?
Mer om dansbandskulturen. Ju äldre man blev desto mer började man ifrågasätta det där. Hur många gånger hade man inte åkt hem ensam och ledsen. Men jag gick i alla fall kurs 1 o 2 på buggkurs 1989 och enligt den kvinnliga kursledaren så fanns rytmen till dansen i mig, det kände hon. Varför slutade jag? Jo när det blev tävlingsinriktat, då ville jag inte vara med längre. Samma fascism som i övriga samhället. Först till kvarn gällde. En kamrat kunde säga när vi hade varit ute en kväll ”det ska dröja innan jag går dit igen”. Ja, det var så det var man kunde bli otroligt besviken. När det kom till sista dansen då kunde man se först till kvarn mentalitén tydligast. Där gick den och den och den och den och den och den och den. Här gällde det å vara snabb i vändningarna. Men något av det bästa stället jag/vi ändå åkte till på slutet, det var Olstorps festplats vid Tidan lite norr om Skövde. Dit hade vi ca 80 km att köra. Månne det är någon som minns en?
Sedan jag flyttade till Uppsala län så har det så gott som helt stannat av med besöken på dylika ställen. Här har det varit ännu värre det får man säga än söderöver. Ohyfsade damer i den där kategorin finns det gott om. Invandrare lyser med sin frånvaro på de ställena, det kan man nog slå fast. Ett par gånger har jag försökt att försåtligt antyda det ute på lokalen. De flesta förstår inte alls frågan. Näst sista gången jag var på en sådan tillställning så råkade jag hamna bredvid en invandrarkvinna (vit) samt hennes väninna (svensk, vit). Då dristade jag mig till att försöka starta ett samtal. Jag försökte ta upp det igen om ”inte många invandrare här precis” eller något sådant. Det föll inte alls i god gjord och svaret blev ungefär ”du, jag har nog varit här fler gånger än du, jag har inte sett dig här förut”. Ingen vidare start på ett samtal och man förstår, om man säger så, att det är ingen idé att försöka komma vidare. Hon betraktade sig som absolut svensk och hade kanske aldrig inte ens tänkt på frågan som jag tar upp. Det tog inte länge sedan heller förrän den svenska väninnan drog iväg henne på bänken på betryggande avstånd från mig. ”Troligen en rasist” var nog säkert vad de talade om, paranoian igen, som ställer till det. Stalinister på sådana ställen – välj ditt samtalsämne noga. Sedan dess (2013) har jag bara varit på ett sådant ställe en gång – det var ett ställe uppe vid Dalälven, bortanför Östervåla, Lassa Stefanz spelade och det var därför jag åkte dit. Ingen dans, jag bjöd inte upp någon (försökte kanske ska tillägga) och ingen bjöd upp mig. Men stället var trevligt och musiken bra. Det är ju alltid något. Min vän i Jönköping lärde mig – gå en halvtimme innan dom stänger, då slipper man den dels den värsta frustrationen och dels skulle ingen kunna anklaga en för något. Vad sägs om det, ja, ett ganska bra råd egentligen.
Det är vi en underbar vårkväll i juni 1991 på väg till Olstorps festplats vid Tidan. Vi tog min gamla Renault, den fick gå den bilen! Nåväl, det kan verka mer glamoröst o romantiskt än det i själva verket var. Det var i begynnelsen av den stora finanskrisen, som sedan ändrade allt. Tyvärr. Fotograf är chauffören Torsten.
En sån låt som Lasse Stefanz Cheerio är just en sån låt som jag har beskrivit det någon annan gång; Är man på den dansen så kunde man inte vara still helt enkelt. Förutom de stela svenskarna på danserna som har så svårt att släppa loss. Men i den här videon som jag laddat upp på min sida nu, så har dom faktiskt släppt loss ganska bra ändå…..
Det är enligt min mening väldigt mycket vinklat vad för nyheter man tar upp i Svt:s nyhetssändningar. Man kan nästan titta på en aktuellt-sändning utan att höra ett ord från EU. På min semester i Tjeckien i somras hade man på ett hotell en nyhetssändning som heter Euronews. Visst måste det väl på en hel kontinent finnas nyhetsstoff, utan att det måste bli som om det händer något i t.ex. Jönköping (mord, eller allvarligt brott) det är först då man rapporterar från Jönköping eller någon annan mellanstor svensk stad. SR är nästan bättre på att skildra verklighetsläget i Sverige och andra ställen.
Och TV3, var är dom? varför hakar inte dom på – det kan väl inte bli färre tittare i allafall än man har nu på allt skräp man sänder emellan att man har något eller några guldkorn.
Inför folkomröstningen i England den 22 juni 2016 om EU-medlemskapet publicerar jag härmed ett passande musikstycke….får se om det kan stärka ja-sidan lite grand kanske
Min privata blogg. Här skriver jag om exempelvis händelser som inträffar i samhället och som intresserar mig. I mån av att min tid tillåter. email. mike@alltpasamma-tjanstesida.org
Håll till godo! // signerat Micke
