Tjejerna i politiken som är som skönhetsgurun med sitt extravagant långa hår borde ta en titt tillbaks till 1950-talet och t.ex. Marilyn Monroe. Idag stör jag mig mest på Annie Lööw, det senaste tillskottet Nooshi Dadgostar och i viss mån Nyamko Sabuni. Vad har dom för personliga problem med sitt utseende att de inte törs, om de nu absolut måste vara i politiken och slåss på männens arena, bli lite mer manslika? Vem ska kunna ta det där på allvar? Kan ingen i deras eget parti säga ifrån, eller nån jävel i Sverige överhuvudtaget nu för tiden? Kan dom inte ha vett de där kvinnorna att söka sig till något annan sysselsättning, mannekänger kanske, eller åtminstone inse, och hålla sig i bakgrunden? Gäller förresten kvinnor överhuvudtaget som kommer sig fram i den hittills manliga världen. Ja, vem som helst kan väl se dessa efterföljande bilderna, vem som är Marilyn Monroe.