Nu kommer jag börja berätta en del om min livshistoria. Det kommer att starta ända från 1950-talet och tills idag. Det som anknyter till rubriken kommer först i slutskedet. Börjar med att lägga ut en bild från fars gård som han köpte i Dalarna på 1950-talet.
Det gick ju ganska länge ändå runt med gården, måste väl ha varit kanske 1952 eller något som han köpte gården, far. Han hade ju jobbat som dräng på gårdar innan det här och hade ju därmed skaffat sig erfarenhet. Det var säkert ett hårt liv på landet då vid tiden, om jag tänker på moderniteteter som elektricitet, värme och vatten/avlopp osv. Undrar hur långt man hade kommit i städer, köpingar m.m. i bostäderna med centralvärme, badrum och sådant på 1950-talet…? Men det är klart; troligen fanns det väl redan centralvärme, badrum osv. Det borde vi kanske veta å andra sidan; farfar och farmor var ju redan fastighetsägare i Växjö sedan långt tidigare.
Vid den träddungen på höger sida av fotot flöt det ett vattendrag, där brukade vi hålla till mycket från vårkanten och framåt, mor tvättade kläder där. Mor fick väl säkert dra ett tungt lass där på gården, om jag utgår från att det fanns åtminstone elektricitet samt rinnande vatten där så gissar jag nog inte helt fel. Tvätta kläder, kylförvaringsmöjligheter för maten för två vuxna och tre barn (som det hann bli innan vi flyttade 1959 till lägenhet i Avesta). Var fanns närmsta handelsbod, eller var det kanske en sådan där varubuss som förekom mycket på landsbygden förr som kom förbi. Jag minns inte. Mor berättade att på helgerna till att börja med, så kom ofta fars kompisar och man skulle festa. Men det var det hon som satte stopp för; hon kastade ut dem!
Granngården, Dahlins, till höger på fotot bortanför vattendraget, som bildade gräns mellan gårdarna, hade såvitt jag minns två barn; Dan och Louise. Dan var något av en vilde, vilde Dan, det kanske han hade efter sin far. Louise var ofta hos oss, hon passade oss barn m.m. Vad hon måste ha saknat oss när vi flyttade. Dan fick vi höra senare långt efter att vi hade flyttat från Dalarna att han hade experimenterat med vapen och det hade gått så illa att han skall ha skjutit sig själv. Det är bara vaga minnen från det där, men jag tror jag minns rätt.
Far hade körkort faktiskt redan, för både Mc och bil. Han hade en Monark 250 cc-are. Någon gång en sommar som jag minns så hyrde far en bil, en Opel Rekord, och vi åkte hela familjen till Leksand. Dom hade nog en rätt stor skara umgänge våra föräldrar, både mors föräldrar från Tyskland var där på besök och även en farbror (julen –58 kanske?) m.fl. Farbror hade med sig den bästa presenten; en radiostyrd bil!
Så som saker och ting utvecklades sedan så får man väl säga, sett i dagens ljus, att det var lika bra att vi flyttade. Far var noga med att påpeka senare i livet (det hade åtminstone jag fått för mig) att han aldrig gick i konkurs, utan man lämnade bara. Det höll väl på ett drygt decennium sedan att reda ut det.
Ett år i Avesta. Det finns inte mycket minnen från det året, i stort sett bara ett om en sparkcykel som jag troligen fått från Tyskland – det var lufthjul på den, till skillnad mot idag har barn sådana liknande, och då är det massiva gummihjul på dem. Punktering blev det förstås på den, och ingen hade tid att hjälpa att laga den. Kanske till försvar för dem kan jag säga att man tänkte väl att jag snart skulle växa ifrån den i alla fall. Men ändå, jag var jätteledsen och försökte själv så gott jag kunde. Jag minns det som att det skulle varit Fågelvägen vi bodde, i närheten av Dalälven, men just när jag har frågat känner ingen där till Fågelvägen. Kanske har det byggts där – jag får vid tillfälle och tid fortsätta forska i det där, hur det egentligen var.
Så hamnade vi då i en helt annan landsända, i Kronoberg, nästan på gränsen till Blekinge. Jag samlade en del bilder från tiden från albumet, jag har inte så många, mor o far har väl fler. Jag undrar till idag hur dom fick tag på det stället egentligen, men det kommer väl kanske fram med tiden. Det var ett arrendeställe, och far fick börja om från scratch, men det var inget som vi som barn märkte något av. Det var väl ganska bra, jag låg där i sängen och hörde på Svensktoppen, Tio-i-topp och Kvällstoppen. Mycket kanonlåtar och kärleksballader, som ju många av dem håller än idag.
